Körkortet – Bilen….

 

Innan jag går vidare med nåt annat om pappa så vill jag skriva ner några rader om detta med äldre och körkort… Om det var en tuff kamp att pappa skulle ha hemtjänst så var det intet mot striden som blev om han skulle köra bil eller inte .

Åren som jag skrev om mellan 75-80 var då inga höjdarår vad gäller pappas bilkörning….Här kommer en lista på incidenter:

  • Backade på andra bilar – givetvis var det den andres fel..
  • Åkte fast för fortkörning – polisens fel..
  • Böter för felparkering – Dåligt skyltat….
  • Datumparkering – Djävulens påfund..
  • Sånär prejat grannar av vägen – Grannen kör för nära mitten..
  • Utsliten växellåda och motor – Tillverkarens fel….
  • Repat lacken på bilen – Måste gjorts av nån annan…
  • Hittade inte hem till mig – Kan hända vem som  helst. 

Ja, listan över  allt som hänt under dessa år med pappa och hans bil kan göras hur lång som helst. Jag var livrädd när jag visste att han skulle ut och åka bil. Då kan väl vän av ordning tycka att jag borde anmält honom anonymt till polisen…. men det är svårt att göra mot sin egen pappa även om han körde bil som en kratta. 

Sen tillkom hans vansinniga bilaffärer. Inga bilar höll ju för hans framfart i trafiken. Bilens prestanda testade han till max på alla sätt och vis som gick och ibland inte skulle kunna gå….

En av pappas ”vänner” hade tidigare i sitt liv varit bilhandlare. Denna man sålde vid två tillfällen ”skitbilar” till pappa som han fick betala dyrt för. Jag och min dåvarande sambo försökte verkligen få honom att förstå att han betalat alldeles för mycket för dessa bilar som kanske hade ett  värde av max 10 000….. Pappa vägrade inse att hans mångårige sk vän lurade honom styggt….

Vid den sista bilaffären så sålde pappa sitt sista skogskifte för att ha råd att köpa bilen. Och om den skogaffären ska jag också skriva men inte nu . De här åren , raserade pappa hela sin ekonomi. Omgivningen levde i den tron att min pappa hade gått om pengar, en bild som var så långt ifrån sanningen man kan komma men som han själv inte gjorde nåt för att ändra på ….

Själv kände jag mig som den sämsta av dottern av alla, ( troligen i rakt nedstigande led släkt med en häxa )  som aldrig hjälpte till och som bara kom med pekpinnar om vad man som äldre man och pappa inte borde göra…. 

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Körkortet – Bilen….

  1. lagottocattleya skriver:

    Jag känner igen mycket här från min svärfar och hans väg mot att inte skola köra bil…Oj så orolig svärmor var i många år…och vi också. Det hände ju att han skjutsade andra i bilen…Vi förbjöd honom att köra våra barn till exempel.

  2. Janne skriver:

    Känner också igen mycket i din text. Hade samma problem med min morfars bilkörning sista åren. När demensen började visa sig försvann förmågan att kunna köra bil otäckt snabbt.. Och han hade heller ingen som helst insikt om att han försämrats katastrofalt som förare. Han var åkare och hade lastbil kvar långt efter 70-årsåldern som han körde yrkesmässigt med, helt problemfritt kan tilläggas. Men från det att han sålde lastbilen tog det bara ca 2 år innan han inte ens kunde köra personbil trafiksäkert. Och han reagerade bara med enorm ilska om man försökte prata med honom om problemet, vägrade ta till sig kritik angående bilkörningen. Det var heligt på något vis, fick inte bli tal om någon frihetsbegränsning med bilkörningsförbud.

    Mamma och hennes syskon var i kontakt med sjukvård och polis, men någon indragning av körkortet blev det inte. Enda resultatet av detta blev ett samtal med en läkare, som fick en rejäl utskällning av morfar hur doktorn kunde ge sig till att ha synpunkter på hans bilkörning. Kan tillägga att gubben var folkilsk också, om det inte framgått lite smått mellan raderna tidigare.

    Jag upplevde att myndigheterna inte kunde hjälpa oss förrän det hade inträffat något allvarligt pga. hans bilkörning! Kunde inte bara gå och vänta på detta skulle hända, vilket var bara en tidsfråga. Så jag tog och saboterade gubbens bil lite lagomt. Lät det bli lite fel som typ att den gick på 3 cylindrar, gick bara på tomgång, inget lyse osv.. Då hade han bilen kvar, men den var inte körbar just för stunden bara. Och sen var jag dit med långa intervall och ”lagade” det han bett mig om hjälp med, men samtidigt saboterade jag något annat på bilen. Inget man är stolt över, men effektivt. Funkade faktiskt, han var bekymrad för bilen men det var inte så stora fel att han behövde byta bil. Och framför allt var han aldrig mer ute på vägarna.. Detta fortgick i flera år, sedan blev det en benamputation och sjukhemsboende resten av livet.

    Kan tycka att sjukvården borde få ett större ansvar för detta problem. Borde gå ta fram ett enkelt sållningstest som personer över 70 år får göra var sjätte månad eller så. De som fastnar i testet skickas vidare i systemet för utredning. Men det skulle förstås kosta stora pengar som sjukvården inte får i vanlig ordning.

  3. mariayarri skriver:

    Det är bara att hålla med om att det borde göras tester då man passerat en viss ålder.
    Synen och reaktionsförmågan försämras ju i rätt snabb takt efter 70, inte på alla men på många. För min egen del så skulle jag tycka att det vore en säkerhet både för mig som bilförare och för mina medtrafikanter att få göra nåt slags test…..
    Sen återstår det att se hur jag tycker då den åldern börjar närma sig…..Hoppas att denna blogg är kvar då så jag kan se vad jag en gång i tiden ansåg ….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s