Ordet vänta…..

 Den där dörren som öppnade sig har fört med sig en hel del nya saker att ta till sig och lära sig som anhörig. En sak som jag fick lära om var sättet som jag kunde prata med pappa på… Det finns många likheter mellan barn och dementa…..En av dess likheter är att ordet vänta… är så svårt att förstå…

Jag minns särskilt en gång då han var hemma hos mig och skulle äta middag. Helt plötsligt så började han hamra med besticken i tallriken medan han högljutt upprepade gånger ropade: BLIR DET INTE MAT NÅNGÅNG , BLIR DET INTE MAT NÅNGÅNG!!! Först så trodde jag att han skämtade men insåg snabbt att för honom var detta blodigt allvar . Han var hungrig och då skulle maten fram på bordet. Hur jag än försökte resonera med honom om att han måste vänta tills att maten var klar, så gick det inte att lugna honom…..

                                           

Vad sjutton gör man en sån gång ?? Jag var till en början helt handfallen efter som vanligt resonerande inte gick in hos honom… Tillslut så började jag gå till motattack…. Jag började också slå med olika bestick på diskbänken och lika högljutt som han; deklarera att jag också minsann ville ha mat…..

Inte en helt politiskt korrekt anhörigreaktion men jag fann inte på någon anna råd; just där och då… Det hela slutade iaf med att när mitt hamrande tilltog så avtog pappas…. Tillslut stirrade han på mig och frågade om jag hade blivit alldelles tokig…. Sen skrattade han så att han nästan kiknade…. Själv försökte jag samla ihop mina tilltrasslade nervtrådar och ställa fram lite middagsmat på bordet …..

              Här finns mycket bra information för oss anhöriga…... 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ordet vänta…..

  1. Christina skriver:

    Ja vad gör man men detta har man ju hört exempel på hur föräldrar skriker efter tex godis i affären om barnen gör det så det verkar ju vara ett andvändbart sätt.
    Hoppas du får en skön och trevlig helg nu.
    Kram, Christina.

  2. lagottocattleya skriver:

    Tänk vad vi kan åstadkomma bara genom att låta kropp och själ styra! Jag tror mycket på att om man har någorlunda kontakt med verkligheten och en sund själ, så gör man oftast rätt saker vid rätt tillfälle. Att ”göra samma” får upp ögonen på den andre – åtminstone den här gången!

    Är tillbaka i Sverige nu och ska ta tag i mitt liv igen…Det är alltid motvilligt jag åker hem till alla ”måsten”. Fortfarande kan jag tänka som när jag var barn, att, vad händer om jag bara stannar kvar här? Eller om jag bara kör vägen rakt fram istället för att ta av hemåt? Om jag bara vill lämna allt och börja om någon annanstans? Ja, vad händer om?

    Kram
    Ann-Christine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s