Fredagen den 15 Juni 2007…….

Bilderna som jag lägger in i dagens berättelse är inte de bästa, en del är oskarpa, andra murriga och de flesta rätt mörka. Dessa bilder symboliserar ändå rätt bra mina känslor av hur jag kände det då… Från att min horisont ändå varit rätt ljus så började nu mörka moln och skuggor torna upp sig oroväckande snabbt… Bilderna av de olika stigarna visar rätt bra hur jag såg på framtiden för pappa och mig, där och då……mörk och oskarp men ändå med ett visst inslag av ljus….skulle kunna vara en bra sammanfattning av vår gemensamma vandring framåt… med start den 15 Juni-07….

Den dagen pappa fick sin stora hjärnblödning hade jag stängt av telefonen….. Hade arbetat på natten och behövde sova eftersom jag skulle arbeta ytterligare 3 nätter.

När jag vaknade på em så hade jag en massa inpratade meddelanden och minst lika många sms. Förstod direkt att det måste ha hänt pappa nåt och mycket riktigt…..en av hans vänner hade åkt dit på fm och hittat honom liggandes okontaktbar. Sköterska tillkallades, grannar kom förbi och det blev snabb transport in på lasarettet.

Pratade med pappas granne som varit där och fick bilden klar för mig över vad som hänt…. Att nåt var fel med hans hjärna, det förstod jag men hur pass allvarligt det var hade jag ingen aning om då .  Om pappas bekant inte hade kommit, hade troligen pappa dött…. Om jag inte fått något svar, då jag som vanligt ringt honom under den kvällen,  så hade jag nog inte oroat mig alltför mycket. Han åkte ofta iväg och hälsade på sina kompisar eller var ute i snickeriet….Det var inte alla dagar som jag fick tag i honom, så det var inget anmärkningsvärt i det för min del.

Mitt dåliga samvete som varit min ”närmsta vän” under de senaste åren gjorde sig mer påmind än någonsin förr…. Hur dålig dotter var inte jag ? Hur ofta misstänkte jag inte att han slarvade med sina blodtrycks och övriga hjärtmediciner? Varför stod jag inte på mig mer i att en sköterska skulle dela hans medicin och se till att han faktiskt tog den? Varför kunde jag inte ha haft telefonen påslagen?  Och varför hade jag inte krävt och tagit striden med honom om att han var tvungen att gå med på att ha tätare hemtjänst, för att inte säga daglig….?

Fy fasen så många VARFÖR som rörde sig i mitt huvud den där dagen den 15 Juni 2007…. Det kändes som mitt huvud höll på att brinna upp. Inuti bröstkorgen kändes det som om nån med iskall hand vred om hjärtat gång på gång….. Ångest ? Nä , bara rent och skärt DÅLIGT SAMVETE…. Över allt som jag inte gjort , över allt det där som jag borde ha gjort och över de strider som jag inte tagit fast jag borde.  Ångesten kom senare, både till mig och pappa, fast den tog sig lite olika uttryck för oss….. 

Hur ofta brukar jag inte säga att det gäller att välja de krig som man vill starta och var det nån gång jag borde krigat så var det väl när jag såg och visste att pappa blev alltmer dement…. Men jag gjorde inte det , iaf inte i tillräckligt stor utsträckning och det fick jag betala ett högt pris för samvetsmässigt…. För att inte säga vad pappa fick betala i fysiskt lidande och psykiskt dåligt mående.

Allt sammantaget som hände då under några dagar, fick mig att reflektera över både det ena och andra. Självreflektion är aldrig fel, bara det kommer nåt konstruktivt ur den.

Idag står jag inför samma situation med mamma och var så säker på att jag inte upprepat misstagen med pappa vad gäller att gå in och säga ifrån då jag märker att det inte fungerar som det ska. Sen är det ju så att vi är två idag, jag och min syster, det underlättar. Vi har inte alltid samma åsikter och behöver heller inte ha det har jag insett. Eva är ett ovärderligt stöd för mig och för mamma också , fast mamma ibland inte förstår det…..  Och eftersom jag vet att du Eva läser det här, så vill jag passa på att säga en sak… Du är min favoritsyster, fast du är en kvarleva från Hedenhös dagar 😉 ….

Med pappa var jag ensam men i nöden prövas vilka vänner man har …. Och mina är fantastiska…… De som stått mig närmast har ju också fått hänga med på den här resan, och det utan att de behövt…… Och den här bilden som jag tog för 2 år sedan visar att det ändå funnits många vackra stunder , det gäller bara att lära sig att ta tillvara på dom när de dyker upp……

Min berättelse slutar inte här…. Nej, jag måste lära mig att kunna se ljuset i mörkret, vilket är lättare sagt än gjort…. Jag tränar fortfarande ….Den här bilden återspeglar iaf det tycker jag !

Ha det bra till vi hörs nästa gång ! // Maria

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fredagen den 15 Juni 2007…….

  1. lagottocattleya skriver:

    Du skriver så…åh, som jag känner hur du måste ha känt och tänkt! Min man hade ungefär liknande situation för tio år sedan, och just den där dagen det hände hans mor, just den dagen ringde han inte henne. Annars ringde han varje dag, och om hon inte svarade eller det var upptaget, så brydde vi oss inte först, för ofta var hon på möten och ofta hade hon lagt på telefonen snett så det tutade upptaget ett par dagar. Då brukade vi åka ut. Eller ringa grannen.

    Den här gången ringde han inte för dagen innan hade det tutat upptaget igen. Men det var en stroke, och hon hade inte lyckats använda larmet hon hade på armen. När vi väl kom till sjukhuset var det så allvarligt att hon bara fick ett par dagar till.

    Många tankar och känslor. Jag tror att man ändå tänkt att man gjort rätt i stunden. Man kan inte mer än göra det man tror är rätt.

    Kram till Dig och tussen Yarri!

    • mariayarri skriver:

      Tack för ditt beröm om hur jag skriver…tycker det är så himla svårt att få till en begriplig historia… Sen blir det kanske lite rörigt med mina foton… men det är ju från naturen som jag har fått och får min ork….Å självklart från Yarri !

      Så tråkigt för din man, Jag kan såväl känna hans förtvivlan….

      Kram till er alla men allra mest till Mille och Totti 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s