Ny diskussion om bilkörning….

Dagens epistel kommer att handla om mamma och Kalle …. Jag och Eva, men ffa Eva lyckades till slut få mamma att ställa av sin bil….. Det går inte med ord att beskriva vilken lättnad det var för mig och Eva, då hon gick med på att inte längre köra bil…..Visserligen var hon allt annat än glad på oss men vi envisades med att inte låta henne köra förräns hon varit till distriktsläkaren och han sagt sitt i  denna känsliga fråga……. Ett beslut som visade sig vara rätt, då hon nyligen fick sin preliminära diagnos; alzheimer.

Bland det sista som hände då hon körde var att hon fick möte med en annan bil…. på så pass nära håll att sidospegeln på mammas sida åkte bort…. Då är man rätt nära att krocka, eller hur ?? Mamma och Kalles förklaring var att den andra bilen körde för nära dom och för fort…. En annan sak som hände var att hon inte visste hur hon skulle få ut nyckeln ur låset….Hon har kört SAAB i många år och där lägger man i backen för att få ut nyckeln på de äldre modellerna…. Men det vägrade hon att tro på , istället var det fel på antingen låset eller nyckeln…Eller så var det mest troligt fel på mig som kom med en så dum förklaring……

Som kvinnan på bilden har jag känt mig mer än en gång då  mamma kommit med det ena motargumentet värre än det andra till varför hon är en bra bilförare och således ska få köra bil….

 

En annan incident var när de skulle köra bil hem till sig från mig, en resa på ca 7,5 mil, den gången var det Kalle som körde…. Jag hade besiktat Kalles automatväxlade bil den dagen men följde med dom en bit på vägen då deras bil inte gick helt ok…. Jag låg alltså bakom dom….

Det kan jag bara säga , var en skräckupplevelse i den högre skolan….., Kalle körde mer på vänster sida vägen än på höger. Bilarna han fick möte med var tvungna att väja åt sidan, själva framförandet av bilen var milt sagt ryckig…. Inget direkt ”flow” som man säger nu för tiden… När jag sen frågade hur de tyckte det gått att köra bil hem så var svaret ; Inga problem alls….. Suck…

När jag i somras skjutsade mamma till tandläkaren var en sommarstugegranne med oss i bilen. Hon berättade då att veckan innan hade de varit till en lite större ort för att handla, Kalle hade kört sin automatväxlade SAAB.  De hade då fått möte med en timmerbil…. Mamma och grannen hade fått skrika för att uppmärksamma Kalle på att han höll på att krocka med timmerbilen….Naturligtvis körandes på fel sida om mittlinjen….. Nästa incident var i rondellen där han låg helt fel och enl grannen så var det ren och skär tur att ingen olycka inträffade…. Andra bilister hade tutat och knytt näven åt honom….

Kalle fyller 86 år om en månad och idag är han en katastrof som bilförare…. Fast inte enligt honom själv…. Mamma är bara 73 men lika olämplig som bilförare hon…. Jag menar inte att göra narr av dom utan mer beskriva hur det kan se ut då ens föräldrar inte riktigt kan bedöma hur de är som bilförare….

 

Så vart vill jag då komma med denna litania… Jo, i måndags morse , då jag för övrigt var dödstrött efter 4 vaknätter , och som vanligt ringde till mamma för att höra hur läget var, så svarade en milt sagt upprörd Kalle att allt bara var ett enda ”tjorv”….. ” Det är strul med Gun´s bil, och försäkringen….. Jag fattade absolut ingenting, mammas bil var ju avställd …. Eller ?????

Kalle hör dåligt, för att uttrycka sig milt, och min hjärna var trögare än vanligt pga nattvak…. så hans och min konveration var rena Goddag Yxskafts samtalet…. Lika lite som han förstod mig förstod jag honom …. Och samtidigt hör jag mamma i bakgrunden med högljudd stämma säga att hon minsann försäkrat bilen….. Och dessutom bäddat sängen, påfall att sköterskan från kommunen skulle komma förbi……Varpå Kalle ilsket säger att sköterskan inte bara kan komma till dom och klampa in hursomhelst… Hon måste väl ringa innan…..

Ja , ni hör ju själva … Inte lätt att reda ut vad allt det där handlade om för en utschasad medelålders natthagga, som jag numera är….. Ringde därför min syster, hon som härstammar från Hedenhös tiden ;)…. För att höra efter om hon möjligen hade koll på vad detta handlade om…

Och hon hade stenkoll…. Hon förklarade för mig att en granne till mamma och Kalle ansåg att Kalles automatväxlade bil inte var mycket att transportera sig med…. Han ansåg vidare att det var mammas bil som var mest körduglig och hjälpte dom att ställa på hennes bil igen….. Den bil som vi tjatat och bråkat med mamma om i cirkus 1 år att få ställa av…… Den bilen var nu påställd igen efter konstens alla regler….. Att Kalle knappt kört en manuell bil de senaste åren och att han knappt kan använda sitt vänstra ben, alltså kopplingsbenet verkade deras granne inte tagit nån notis om….. 

Trött som en gnu…. stapplade jag nu till sängs ….. Iförd mina psykostofflor , som en till mig nu pensionerad skötarkollega vid namn Kurt, brukar kalla denna fotbeklädnad…. Och med den beskrivningen av mig själv så säger jag tack och adjö …. för denna gång ….. men fortsättning lär nog följa….

På återseende !   // Maria

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ny diskussion om bilkörning….

  1. lagottocattleya skriver:

    God söndagmiddag! Jo, åh och herregud…att ni orkar, du och din syster. Men man måste ju. Vi har också haft något ditåt med mannens föräldrar. Vi fick aldrig stopp på hans mor, men hon körde i alla fall väldigt försiktigt och var aldrig i trubbel mer än en gång – när hon höll på att köra över en cyklist som kom från en sidogata.

    Hans far, däremot, råkade ofta illa ut. En gång fastnade han mellan nedfällda järnvägsbommar…och fick braka rakt igenom för att undkomma tåget…Andra gånger kunde han helt enkelt förbli borta långt ut på morgonkvisten – och farmor våndades. Vad hade hänt? Levde han? Då hade han kört vilse och inte hittat hem i mörkret. Han var inte bang för att gå in i vilket hus som helst och fråga om hjälp eller övernattning.

    Nu är båda borta, och vi efterlevande är så tacksamma att ingen annan kom till skada på grund av att de själva inte hade vett att lyssna på oss. Det var inte lätt för deras gamle läkare heller. Farfar fick till slut en hjärnblödning som satte definitivt stopp för bilkörandet.

    Kram och lycka till och ha en skön söndag!

    • mariayarri skriver:

      Det är hemskt att säga, men det är så skönt att få ta del av att andra också har haft och har det jobbigt…. När man är mitt i detta kaos så känner man sig så ensam…även om man som i mitt fall är två…. vi känner oss ensamna ändå… // Maria

  2. lena samuelsson skriver:

    Hej Maria ! Fantastiskt ! Jag kan Höra mamma och Kalles röster när jag läser din text ………….. tur att du har mycket hår att slita i 🙂 Kram

    • mariayarri skriver:

      Hej Lena ! Tror jag det att du hör deras röster…. Du har ju varit med innan allt detta elände startade … Jag vet ju vad både mamma och Kalle tycker om dig …. Att jag har tur som har en sån fin vän sen ungdomsåren…… Men dom vägrar fotfarande tro att du snusar 😉

  3. Janne skriver:

    Oj oj oj… Hör av dig om du behöver hjälp med lite bilsabotage här. Funkade ju i fallet med min morfar, som jag berättade om.
    Mvh Janne

  4. mariayarri skriver:

    Ska ta det erbjudandet under noga övervägande…. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s