Samtal …..

Utsikt mot miljödammen, fin bild..

Under lång tid försökte jag få pappa att komma ihåg vem jag är … Han gör ju inte det längre .. Varje gång vi träffades så frågade jag om han visste vem jag var och fick diverse felaktiga svar varje gång….

Oftast så säger han att jag är hans gamla faster Sara, född 1888 … men väl bibehållen …  Ibland är jag hans hans barndomskamrat Petter ….

Vacker bild 1...

Jag har försökt att underlätta för honom att komma ihåg mitt namn med att fråga vad Jesus mamma hette….. Jag har liksom fått för mig att alla gamla oavsett demens eller inte vet vem Jesus med mamma är …. Vilket såklart är en fördom …

Pappas reaktion blev ett krasst konstaterande att han aldrig hört talas om vare sig Jesus eller hans mamma …. Var jag säker på att dom verkligen bott i Häggenås ?? ….. Trots detta så försökte jag idogt att få honom att minnas mig ….

Vacker bild 11...

En dag kom jag på att fråga om hur gammal han var … Svaret jag fick var; 7 år …. Såklart att man inte har några barn vid den åldern…. Idag har jag lärt mig det av min pappa och har slutat att tjata om vem jag är ….

Istället brukar jag fråga hur gammal han är för att veta om vad vi ska prata den dagen …. Samtalsämnena skiljer sig lite mellan att varaeller 17 år…. För det är i det åldersspannet han rör sig ….. 

Vacker bild 15...

Jag har numer insett att det är tokigt att försöka rätta till felaktiga saker som pappa säger …. Idag respekterar jag honom för den han är och låter honom leva i den värld som är hans …. Genom att göra det blir han mindre irriterad och upprörd …. Och har jag tur , så bjuder han in mig emellanåt att dela de tankar och funderingar som han har i den världen ….

Jag har lärt mig att helt sluta upp med att pressa pappas minne …. Istället försöker jag känna av hur han reagerar på saker som jag berättar, vilka känslor han visar upp …. Det är viktigare för mig idag än vad han faktiskt minns….

Skog i skymning 2....

Mest irriterad blir jag över mig själv … Varför skulle det ta så lång tid att förstå det här , som egentligen är rätt självklart om jag tänker efter …

Kanske beror det på att jag med den här insikten verkligen accepterade pappas demens …. Jag hade nog inte riktigt gjort det innan…. För hur än det är; så tar det tid att acceptera och hitta ett sätt att förhålla sig till att ens föräldrar lider av demens ….

Skog i skymning...

Fast båda mina föräldrar är drabbade av olika demenssjukdomar …. Så har jag mycket att lära av dom … Inte minst kommunikationens svåra konst, då menar jag både den verbala och icke-verbala ….

Jag försöker tänka på , ffa då det gäller mamma att inte göra om misstagen som jag gjort med pappa …. men det är svårt … jag märker att jag ofta försöker rätta till hennes felsägelser … Och hur ledsen hon blir när jag gör det …. Vilket hände senast i lördags …

Nånstans inom mig förstår jag att varje tillrättavisning är en påminnelse för henne om att hon har Alzheimer … Den dagen sa hon också att hon fick känslan av att vi tyckte hon var ”knäpp” , pga sin sjukdom ….

Vid ett sånt tillfälle inser jag mitt misslyckande gentemot henne både vad gäller kommunikation och bemötande …. Så orättvist mot mamma som alltid försökt att vara så snäll med alla … Och så blir hon bemött såhär av sin dotter …. Som jag skämdes och fortfarande skäms …..

Vacker bild 5..

Det här inlägget får bli en påminnelse till mig själv om acceptera mammas sjukdom  …. Och inte ständigt påminna henne om den… med mina tillrättavisningar ….

Det är viktigaste är att hon får ha ett bra liv och få bli bemött med den respekt som hon förtjänar …. Kan man sen förgylla hennes dag med en liten guldkant …. Som när Eva tog med mamma i November till  Stockholm,  för att hon skulle få träffa sin yngsta syster ….

Eller som i lördags då jag tog med henne och Kalle till Eva … Ja, vad sjutton spelar det då för roll om hon inte minns allt eller har lite svårt att sitta still och bara koppla av …

Hon pratade större delen av hemresan om hur bra den här dan ändå hade varit , trots att det är lite långt att åka … Vilken god mat Eva bjöd på … Och rabblade upp det vi fått och avslutade med att säga … Du ser ju , jag är inte helt borta än ….

Vacker bild av bäcken 2...

Och mamma , du är inte helt borta än … Du är fortfarande min finaste mamma, som jag sa till dig när jag lämnade av dig och Kalle …. Precis som speglingarna i vattnet … Så speglar jag det du säger till mig …  Och inser att jag har mycket kvar att lära…. Inte minst av dig ! ….

Jag gör på tok för många misstag med mina föräldrar men tack och lov så gör jag inte om dom så ofta i mitt arbete … Båda mina föräldrar har lärt mig att bli den sköterska jag är idag …. Och den sköterskan är ändå rätt ok … ;)…. Tror och hoppas jag iaf …

// Maria

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Samtal …..

  1. lagottocattleya skriver:

    Nu vet jag inte vart kommentaren tog vägen? Den jag skrev försvann! Jag blev mycket rörd över din berättelse, och känner hur viktig den är. Alla kommer vi förr eller senare i kontakt med dementa och de flesta kommer att reagera som du. Jag skulle också försöka få dem att minnas. Så har jag gjort med gamla arbetskamrater. Och rättat till…Så fint du löst det hela med dina föräldrar. Du är helt fantastisk. Och bilderna också. De två med lite sol är otroligt vackra.

    Kram

    • mariayarri skriver:

      Känns bra att dela med sig och få respons tillbaka …. Och att få höra att fler än jag gör de här dumma misstagen . Jag var rätt ledsen när jag skrev det här och skamsen…
      Det är liksom så mycket enklare med pappa, han befinner ju sig i en helt annan värld än mamma …
      Dina rader värmer som alltid ! // M

  2. Dan skriver:

    Du har kommit långt på din väg och du visar att den resan kommer att fortsätta länge än. En bra insikt är ju att just förstå att det är en resa där vi ständigt lär oss och utvecklas, iaf för oss som vill och är mottagliga för de intryck vi får. Helt naturligt är att fråga och ställa till rätta. Det är så vi lever våra liv de flesta av oss, det är liksom en del av vår värld och kultur på något sätt. Genom mitt arbete och mina egna livserfarenheter har jag lärt mig att det är jobbigt att få frågor som man aldrig har svaret på. Man blir frustrarad och liksom ständigt påmind om det man inte kan och kanske också vilka dåliga sidor/egenskaper man har. Vad jag försöker att sträva efter i mina möten med människor i mitt arbete är att befinna mig i nutid och bekräfta den jag har aktivitet med (t ex samtalar) samt att bygga på det som personen kan och tycker om. Jag försöker skapa välbefinnande och begriplighet och alltid ha personen i fokus. Jag själv är bara den som ska få saker och ting att fungera. (Lyckliga är de som får belöning för goda gärningar de utför…..) Hoppas inte du tar mitt inlägg på ett sätt som ger dig dåliga vibbar. Attt jag skriver så här mycket beror helt enkelt att du har berört mig med ditt skrivande.

    • mariayarri skriver:

      Hej Dan ! Tack för din fina och kloka kommentar . Såklart att jag inte får några dåliga vibbar av det här . Det är det bästa med att blogga; att få ta del av läsarens/betraktarens åsikter …
      Och det du skrev denna gång var otroligt bra, nåt jag kommer att ta till mig, absolut !
      Just nu sitter jag och filurar på vad det är som du arbetar med …. Jag tror inte sjuksköterska men ett yrke som på nåt vis är vårdande verkar det ändå vara …. // M

  3. Dan skriver:

    🙂 Filura du…du har rätt; jag är inte sjuksköterska, men på något sätt vårdande…vård och omsorg är ett hett tips… http://www.martemeoforeningen.se/?page=method är ett annat…

  4. mariayarri skriver:

    Det där var intressant … Har aldrig hört talas om det tidigare så nu fick jag lära mig nåt nytt igen !
    Ska vid ett senare tillfälle läsa in mig lite mer i ämnet, kunskap är ju inte tungt att bära, eller hur ? 😉

  5. Dan skriver:

    Inom daglig verksamhet (LSS) där jag arbetar använder vi den metoden. Vet inte om det är fler DV i Sverige som gör det. Personligen tycker jag nog att kunskap ÄR tungt att bära.

    • mariayarri skriver:

      Ska kolla upp om det används här men jag tror inte det iaf.
      Men jag håller inte med dig om att kunskap är tungsam , fast när jag pluggade , då tyckte jag det . Fy sjutton så slitsam första terminen på ssk skolan var , huvva ! .// M

  6. anki skriver:

    vackra bilder…vackra ord,kloka ord och tänkvärda ord.

  7. Stina skriver:

    Kloka ord Maria, blir riktigt rörd när jag läser…..

  8. mariayarri skriver:

    Tack så mycket ! Vad roligt att du lämnar en kommentar , det uppskattar jag verkligen. // Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s