Kära dagbok ……

Rolig bild av hund som skriver dagbok..

Jag har flera gånger den sista veckan satt mig ner och försökt skriva i min blogg men blivit tvungen att gå ifrån datorn …. Det har liksom inte gått att samla ihop veckans känslor, funderingar till nån slags sammanhängande skriftlig berättelse …

Det har minst sagt varit en slitsam vecka … Inte minst pga alla snurriga turer för att försöka få in mamma i kön till särskilt boende… Den här kvinnan som har hand om mammas ärende är inte av denna världen…. Det tillkommer hela tiden nya saker som vi måste ordna innan hon kan få plats i kön ….

Det här har ju pågått sedan i somras 2012 så både jag och Eva börjar tröttna …. När jag första gången pratade med henne så lät allt ganska enkelt …. Mamma behövde göra en läkarundersökning på HC där läkaren skulle fastställa att mamma led av demens och behövde särskilt boende stöd …

Nu tog det ju några månader innan hon fick komma till doktorn, det skedde ju inte förrän i höstas men då ringde jag henne och berättade vad som framkommit …. I tron att mamma nu skulle placeras i bostadskön …

Styrka...

Men så enkelt var det inte … Nu skulle det också till en ansökan om att mamma behövde en godman … Jag försökte förklara flera gånger att mamma inte behövde godman än, däremot hjälp med sin ekonomi vilket hon skulle få och får av oss döttrar…. Nu hjälpte inte det , för att få plats i kön så krävde hon att mamma skulle ha godman …. Såna var bestämmelserna ….

 Nåväl … Nu skulle vi ju träffa specialist geriatrikern i December och jag förklarade läget om vad som krävdes för att mamma skulle få en plats i bostadskön …. Så vår överläkare skrev ett fylligt läkarintyg som skulle gälla för att ansöka om en godman …

Nu visade det sig att strax före jul så står mamma lik förbaskat inte i kön … nu pga av godmanskapet inte är fastställt i tingsrätten … Om det här har jag ju redan skrivit MEN det tål att upprepas ….

Toadily insane

Direkt efter helgerna fick Eva ta över ringandet till kvinnan på rådhuset som har hand om bostadsansökningarna samt att ringa till överförmyndaren i mammas kommun … Vi la upp det såhär eftersom Eva var den som skulle bli mammas godman ….

Döm om vår förvåning då Eva får höra av Överförmyndaren att mamma inte alls behöver en godman…… Utifrån att mamma faktiskt förstår att hon själv måste ha ett annat boende, kan skriva under ansökan själv och att hon till viss del kan hantera att ha pengar i sin plånbok …. men behöver hjälp med räkningar , uttag osv…. Det ni behöver är en fullmakt från banken så ni kan hjälpa er mor med hennes ekonomi …..

                                                 Stress 10

Nu blev det ett nytt samtal till rådhuset …. Får då veta att det ska det in ett annant läkarintyg, där specialist läkaren ska skriva att mammas kognitiva funktioner inte är helt borta …..

Det hade människan kunnat hasplat ur sig då jag för längesen redogjorde varför jag ansåg att hon inte behövde en godman … Men då var kravet att det måste finnas en godman för att få stå i kö + ett läkarintyg …. Sen krävde hon även in läkarutlåtandet från Hälsocentralens läkare vilket jag skickat till henne men som hon säger inte kommit fram….

Stress 8...

Eva ringer då till minnes teamet i mammas kommun och förklarar läget … De blir bestörta över att mamma fortfarande inte står i nån kö …. Som de snälla människor de är så fixade de att HC läkarens intyg faxades till rådhuset samma dag …. De ringde även upp för att förvissa sig att det kommit fram men fick då veta att det inte var korrekt skrivet = fanns inget nämnt om att en del av mammas kognitiva funktioner fungerar till viss del …..

Blir uppringd av sköterskan på minnesteamet som är minst sagt bekymrad över vad det här är för paragrafryttare …. Själv var jag bara så jäkla arg och förtvivlad …

Stress6....

Eva ringer på nytt upp rådhuset för att informera om att överförmyndaren inte anser att det behövs någon godman … Får då reda på att hon även vill ha in en utredning från biståndshandläggaren i mammas hemkommun …. Nåt som överhuvudtaget inte nämnts tidigare men nu var ett nytt krav för att få mamma placerad i bostadskön …..

Hon passar också på att berätta för Eva att mamma inte är hennes enda ärende ….. Vilket hon även påpekat för mig ett flertal gånger under hösten …..

Stress 7...

Såhär kan alltså handläggningen av ett ärende gällande en dement person se ut i nådens år, 2013….. I Östersunds kommun….

Tycker ni att jag skriver förvirrat och osammanhängande ???? Då skulle ni bara veta hur osammanhängande min hjärnas tankeverksamhet är just nu … Det råder nog rena inbördeskriget mellan mina hjärnceller skulle jag tro ….

Men dagens största blombukett får min syster Eva som ringt alla dessa samtal under veckan …. och fått ta emot minst sagt dubbla budskap … ffa från rådhuset ….

Jag tror inte jag behöver nämna vem som får dagens, veckans månadens och sista halvårets största tistel …..

Och för er som undrar …. Nä, mamma står fortfarande inte i nån bostadskö …. Men vi tror att det kanske är på gång snart ….

// Maria

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Kära dagbok ……

  1. Dan skriver:

    Vad ska man säga….?? Kämpa på? Det borde inte vara så omöjligt att få till ett boende med tanke på att hon väl någon gång har blivit bedömd för sin sjukdom och finns i ”rullarna” någonstans. Men samhällets regler står väl inte helt på de svagas sida idag…?? Länkarna mellan olika delarna skulle samarbeta mer kan man ju önska. Att det redan när demens konstateras skulle förberedas för boende utifall det skulle behövas. Konstigt med alla bevis som måste läggas fram hit och dit. Vad hjälper det att jag klagar – du och Eva står där ändå med ert arbete. MItt stöd får ni iaf genom mina tankar här…

    • mariayarri skriver:

      Hej Dan !
      Tack för ditt stöd, det känns bra att ha .
      Jo nog är det så att det måste in en massa ”olika” bevis material . Det enklaste vore att handläggarna själva skickade vad de behöver få in för uppgifter till respektive rätt person/ instans …. Så att allt blir rätt från början .
      Jag tycker inte att det är vi anhöriga som ska sköta allt detta insamlande av intyg och annat.
      Det här tar så mycket tid från min/vår relation med mamma , för att inte tala om all energi det tar från en själv.
      // Maria

  2. eva-britt sjöberg skriver:

    Det känns som om vi vore med i nån sorts nytt labyrintspel där vi ska ta oss till utgången men får en massa hinder som vi måste lösa på vägen och som gör oss så förvirrade att vi tror att vi håller på att bli alldeles snurriga och då är det inte lätt att ha huvut kallt.Det känns också som om vi är med i nån film för detta kan väl inte hända i verkligheten 2013 i vårt sk sociala skyddsnät

  3. mariayarri skriver:

    Du har så rätt…. Det är som att vara med i en film av Norén eller Bergman …. Fast de filmerna kan man ju stänga av … Det funkar ju inte för oss direkt ;). // Maria

  4. Inger sjöberg skriver:

    Ja, dessa byråkrater!! Det verkar många gånger som de gör det så omöjligt bara för att visa sin makt. Hoppas allt ordnar sig snart. Det är ju tillräckligt jobbigt för er ändå. Tänker på er båda.

    • mariayarri skriver:

      Jo vi hoppas att det snart ordnar sig, i vart fall så att mamma får en plats i kön…. Sen gissar jag att det är fullt på det boendet som vi ville att hon skulle få bo på … Men vi får ta problemen vart efter de kommer , dumt att oroa sig innan vi vet.
      Hälsa Kjell också !

      // Maria

  5. Janne skriver:

    Man börjar inse varför mindre och mindre pengar går till själva vården..
    Varför räcker det inte med HC-läkarens intyg i ett sådant här fall??
    Men nejdå, sen ska det till ett byråkratitröskverk dessutom som ska underhållas med intyg och dokument in absurdum. Kommer ju ändå sluta med att hon får särskilt boende därför att hon BEHÖVER det! Varför förlänga plågan för den drabbade samt anhöriga när läkare redan skrivit intyg på att hon inte klarar att bo själv? Tror den här handläggaren skulle behöva en god man för egen del.

  6. mariayarri skriver:

    Ja det är lite bekymmersamt minst sagt att det fungerar såhär som det gör. Jag hoppas att vi är ett undantagsfall … För jag önskar ingen att behöva gå igenom det här hur lärorikt det än är .
    Om jag fick önska nåt så är det att de som jobbar med ärenden som vårt … Fick gå en kurs i bemötande …. För inom det ämnet finns det en hel del för somliga att ta till sig ….
    Men vi ska inte glömma de som faktiskt gör allt för att hjälpa såna som oss; t ex Minnesteamet och specialist psykiatrins geroteam, personalen på de ställena är helt underbar … // M

  7. Eva Andersson skriver:

    Suck !
    Helt otroligt att det är möjligt med en sådan fördröjning. Skicka dina anteckningar till högsta chefen och fråga vart du skall vända dig med klagomål i detta ärende och om han kan förmedla till socialstyrelsen? Dessutom behöver Östersunds kommun uppdatera sin hemsida med gällande tillvägagångssätt för att komma in i bostadskön. Ha en trevlig helg, hoppas det inte blir för kallt för honom som måste göra allt utomhus.

    • mariayarri skriver:

      Ja, jag vet snart inte vad man ska göra . När allt detta är klart kommer jag nog att göra som du säger …. Om inte annat så för att andra inte ska råka ut för samma sak .
      Jag känner en stor oro för de som inte har anhöriga , vem hjälper dem ?

      Min fyrbente sambo är inte så förtjust i att ha offentlig toa under rådande kyla … Men jag brukar säga till honom att vi får stå ut , det finns i nuläget inga andra alternativ ….
      Ha en skön ledig helg // Maria

  8. lagottocattleya skriver:

    Det här är fullständigt vansinne…stackars alla inblandade. Vi hade bekymmer med att få in mormor minns jag, men de framstår som bagateller i jämförelse med det du berättar här. Att vissa kan leva med sig själva när de vet vilka turer som ni tvingats gå igenom. men, även en labyrint har väl en utgång.

    • mariayarri skriver:

      Jo, det har varit rätt snurrigt … Så tråkigt att det skulle bli såhär, värst är det ju för mamma och Kalle som inte förstår varför de inte får stå i bostadskön ..
      Men vi tror att vi närmar oss slutet nu , fast det har jag å andra sidan trott tidigare också … // Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s