Acceptans …..

Talgoxe 2...

Tänkte skriva några rader om acceptans  … För mig har det inte varit lätt att acceptera mina föräldrars demenssjukdomar ….

Jag tror att jag inte ville se att mammas och pappas förändringar kunde ha något med demens att göra … Dels för att det inte finns i någon av deras släkter …. Men framför allt för att det är en skrämmande och obotlig sjukdom med ett förlopp som både kan vara snabbt eller väldigt utdraget ….. Oavsett , så väcker det upp en massa jobbiga känslor inom en själv……

Talgoxe 11...

För att kunna hantera det på minst smärtsamma sätt så har jag emellanåt använt mig av två försvarsmekanismer …. Förnekelse och bortträngning…. Förnekande skiljer sig från bortträngning där jag tillfälligt lyckas ”glömma” faran eller minnet …… Vid förnekande tränger man inte bort impulser, men blundar för informationen ……  Ett struts liknande beteende …. Och jag var strutsen personifierad , kan jag säga ….

Under en period så kände jag av en stark rädsla …. En rädsla att själv utveckla en demenssjukdom …. Den rädslan är minst sagt ångestframkallande och förlamande … Innan man får grepp om  och lär sig att hantera den …. Nåt som är nödvändigt för att kunna fortsätta att ha ett eget liv ….. Har kommit en bit på väg men det är en ständig kamp kan jag säga ….

Talgoxe 28...

Säkert tänker en del att det är bara att slå ifrån sig såna tankar … Sjukdomar kan vi alla drabbas av …. Och ingen av oss har garantier för att få vara friska livet ut …. Så sant men ändå svåra deviser att efterleva …. iaf för mig men som sagt, jag kämpar på och försöker leva efter det jag lär patienterna ….

Nämligen att;  … Ångest och rädsla är inte farligt men jäkligt obehagligt…. Och det gäller att hitta en strategi, ett sätt att förhålla sig till de här känslorna …. Så att de inte tar kommando över dig , för det är då som problemen börjar ….. 

Talgoxe 41...

Konstigt att just att accepterandet  och acceptans … Ska var så svårt att förhålla sig till …. För med livserfarenheten så vet ju de flesta av oss att allt går så mycket enklare om vi accepterar att livet just nu ser ut som det gör …. Och istället för att kämpa emot, försöker ”go with the flow”  istället  ….

Men med det menar jag såklart inte att vi ska acceptera saker eller förhållanden som påverkar oss destruktivt… Sånt ska vi aldrig acceptera ….

För mig är det ändå viktigt att komma ihåg att acceptans …. hur paradoxalt det än kan låta …. Inte är att sitta passiv utan att aktivt handla utifrån mina egna mål och värderingar….

Talgoxe 34...

Acceptans för mig; handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten …. Utan att undvika, fly, försvränga eller döma den – hur jobbigt och för all del plågsamt; den än kan vara ….

Med verklighet menar jag både den yttre verkligheten runt omkring…. Som exempelvis anhöriga, bekanta, vänner, ovänner …. Och den inre verkligheten som kan bestå i olika tankar och känslor…

För mig; väcker ordet accepterande mycket känslor ….  Och inte bara då det gäller mina föräldrars sjukdom … Acceptans kan väcka känslor inom en som man inte riktigt vetat om fanns … I andra livsfrågor också …

Just detta fenomen försöker jag ändå se som nåt positivt , en självkännedoms lärdom …. Som inte ska underskattas … I mitt jobb är det nästan ett måste … Men det är rätt bra att ha den insikten i sitt privata liv också …

Talgoxe 39...

För ibland ställs ju livet på ända … Och då gäller det att kunna hamna upprätt igen 😉 …. Jag brukar säga att det är tur att vi inte alltid vet vad livet har i beredskap åt oss …. Risken är då att vi skulle stänga av och inte våga leva … Och tänk vad mycket vi skulle missa då …

Talgoxe 5...

Jag vill ändå försöka leva mitt liv med en öppenhet, nyfikenhet och en viss vaksamhet …. Till det jag möts av,  oavsett vad det är … Även om det inte alltid är så lätt …

 Vi hörs // Maria

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Acceptans …..

  1. Dan skriver:

    Bra skrivit. Det gäller att ”ha tungan rätt mun” när man formulerar sådana tankar som kräver att man går till sig själv och ser saker som de är….acceptans…Du är tänkande och reflekterande och jag misstänker att du är självkritisk också. Du växer hela tiden och här får vi följa din resa. Det är fascinerande. De flesta av oss kan nog känna sig lite sjuka när vi hör eller möter sjukdomar som vi fruktar. Du är inte ensam…

    • mariayarri skriver:

      Tack ! Det är svårt ämne att skriva om men ändå viktigt att lyfta fram tycker jag … Självkritik är nog en egenskap som jag är utrustad med … På gott och på ont ….
      Jag uppskattar dina kommentarer , de är uppmuntrande och tänkvärda . // Maria

  2. lagottocattleya skriver:

    Det är ett svårt ämne du beskriver. Du gör det eftertänksamt och ärligt. Det är starkt. Att sätta ord på sådant man helst inte vill tänka på eller ens erkänna för sig själv. Jag beundrar dig mycket.

    • mariayarri skriver:

      Oj, vad fint sagt av dig, det värmer .
      Ämnet som sådant är svårt, för att inte säga rätt självutlämnande …. Jag tror att det är bra att ha lite koll på sina egna känslor och vad de gör med en …. Troligen så är det väl en yrkesskada som jag fått men en bra sådan. // Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s