Erbjudande om boende – glädje och sorg….

Kvällshimmel 1, 1...

Bilderna i det här inlägget tog jag i Onsdags …. De ljusare är tagna från mammas hus på em och de mörka kvällsbilderna är från när jag åkte tillbaka till stan igen på kvällssidan ….

Man kan säga att de ganska väl visar i färger ….. de känslor som fanns då och fortfarande finns inom mig … Och troligen även finns än mer hos mamma och Kalle …

De rosa med inslag av blått är mer hoppfyllda medans de mörka är mera fyllda av sorg och rätt mycket oro … För en minst sagt oviss framtid …

Kvällshimmel 5, 5...

I förra veckan fick vi äntligen besked om att Eva nu efter konstens alla regler är utsedd till mammas godman … Av tingsrätten … Handläggaren på rådhuset informerades nu telefonledes om beskedet …. Och lät meddela att mamma nu stod i kön till särskilt boende …..

Yeeees ! Knappt jag trodde mina öron när Eva ringde och berättade … Nu inväntade vi det skriftliga beslutet innan vi informerade mamma … Utifrån tidigare bakslag, så ville vi verkligen ha i skrift denna gång att detta var sant …. 

Hur som helst så står hon nu i kön till särskilt boende och har blivit erbjuden en 2 rumslägenhet på ett helt nytt boende … Storleken på lägenheten är utifrån att Kalle enl lag har rätt att också få flytta med mamma till boendet …. 

Nu trodde jag att de skulle bli glada över beskedet att det äntligen finns en lägenhet i ett boende som är helt nyöppnat sedan 5 v tillbaka … Och att ingen annan har bott i lägenheten innan ….

Så jag ringde till den som är enhetschef på boendet och bokade in en tid i Onsdags för att vi skulle få titta på boendet i allmänhet och deras lägenhet i synnerhet …

Kvällshimmel 13, 13...

Från att ha varit glad att allt äntligen verkar lösa sig i boendefrågan så blev jag snabbt nertagen på jorden igen då jag berättade om lägenheten …. Och att jag bokat in en tid för påseende …   

Mamma sa att varför ska allt gå så snabbt nu …. Snart är det sommar och jag kan väl få bo hemma över den iaf ?? … Och katten Lisa, hur ska det bli med henne …. Kalle lät meddela att han inte ville flytta till stan … möjligen till Brunflo eller Stugun … I stan finns inget att göra …

Och båda var minst sagt bekymrade över den dyra boendekostnaden … För dyrt är det att bo på ett äldreboende, annat går inte att säga … Det är jag den förste att hålla med om …

Kvällshimmel 12, 12...

Om jag på nåt vis glömt hur jobbiga diskussioner jag en gång haft med pappa om flytta till ett äldreboende …. Så kom allt det tillbaka igen …. Inklusive klumpen i magen …. Och den hemska känslan av att vara en urusel dotter som bara vill ens föräldrar illa och fråntar dom allt eget bestämmande …

Sen borde jag informerat dom på plats men den möjligheten fanns inte, då jag arbetade natt i helgen … Så det blev via telefon … Sämsta sättet som finns att informera äldre om stora livsförändringar ….

Mamma storgrät och var förtvivlad och lämnade efter en stund över luren till Kalle som knappt hör vad man säger i telefon …  Han grät ju inte men det gick då inte att missta sig på irritationen i hans röst … för precis som mamma tycker han att allt går för fort … Efterhand som samtalet fortlöpte så hör jag att irritationen övergår i en sorgsenhet och uppgivenhet ….

Och vi avslutar ett av mina sämsta samtal någonsin … med att vi får prata vidare en annan dag ….

Kvällshimmel 7, 7...

Så kom då Onsdagen , den dag då vi skulle åka och titta på lägenheten … Mamma fortfarande lika ledsen och negativ … Kalle rätt sammanbiten … Men värst var ändå att se oron och ffa rädslan i mammas ögon ….

Väl i bilen började båda att rada upp argument för att de inte ville bo i stan … Lägenheten var för liten … Vad ska de göra på dagarna … Hur skulle de kunna åka hem , alltså dit de bor nu, och hälsa på när de satt fast i en lägenhet i stan … Vem kommer dit och hälsar på …. Katten Lisa … Hur ska det bli med henne, hon måste få följa med ….

Jag försökte verkligen att vända alla deras negativa farhågor till hur det kan bli om man ser det lite mer positivt men det örat ville ingen av dom lyssna på …

Mörk kvällshimmel 1, 1...

Deras första intryck av boendet var inte bra … För halva boendedelen är fortfarande en byggarbetsplats … Och kommer inte att bli klar föränns i Maj/Juni ….

Inte blev det bättre när vi kom in … För då kommer man in i ett stort allrum som mamma tyckte var likt ett kyrkorum …. Hon satte sig direkt på en stol och stirrade tomt ut i en innergårdsträdgård och konstaterade att även den såg trist ut …

Kalle såg iaf en braskamin som han gillade … Särskilt då han insåg att den faktiskt gick att använda ….

Mörk kvällshimmel 4, 4...

Så kom då enhetschefen och tog med oss på en visning av boendet … Jag måste säga att jag både som anhörig men också utifrån mitt yrke, blev otroligt imponerad av utformningen av huset … Färgsättningen och det ombonade tänk som personalen verkar ha … Här fanns inget av 80 och 90 talets omhändertagande filosofi av äldre … Tack och lov !! …

Hon berättade också om att de boende som finns har möjlighet att hjälpa till i alla trädgårdarna, en vävstol skulle sättas upp så de som ville väva fick göra det , underhållning var inbokat vissa dagar, liksom andakt osv…. 

Tyvärr var inte mamma och Kalle lika lättflirtade … Och så här gick deras resonemang…

Varför har man en cafédel på ett äldreboende … Jag kommer aldrig att hitta hem här … Liten matsal … De innerträdgårdar som fanns var isiga och oskottade … Och till sommaren, fanns det gräsklippare?  … Och vem ska isåfall sköta om den biten med gräsklippningen …  För långt till busshållplatsen …

Mörk kvällshimmel 6, 6...

När de kom in i lägenheten som de blivit erbjudna så var den inte alls som de trott … Hallen stor och rymlig med bra förvaringsmöjligheter…  Köket var stort och ljust med öppen planlösning … Det fanns kyl, frys, spis … Sovrummet var lika stort det om än inte lika ljust men med bra förvaringsmöjligheter även där …

Badrummet , en dröm för vem som helst… Helkaklat , stor dusch, vägghängd toa, ett handfat med handtag, tvättmaskin …. Badrummet var stort och helt anpassat för den dag då man behöver hjälp och stöd av olika slag ….  

Mörk kvällshimmel 5, 5...

Ingen av dom sa så mycket när vi var där … Kalle konstaterade att ingen av deras möbler skulle passa in i den här fina lägenheten …. Mamma var bekymrad över storleken på fönstrena och att de påminde om en kyrka … 

Enhetschefen försökte förklara att även om man sitter i rullstol så ska man kunna se ut … Och att hela boendet är anpassat så att alla oavsett handikapp ska kunna bo där …

Sen tog jag då upp frågan om katten Lisa … Det var inga som helst problem att hon skulle få flytta med men hon måste bli innekatt … Och den i personalen som hade allergi skulle slippa gå in i deras lägenhet, så det var heller inget problem …

Så avslutades vårt besök , och enhetschefen önskade dom välkomna om de nu beslutade sig för att ta den här lägenheten … Då frågade båda när de måste bestämma sig … Och det måste de göra på måndag …..

Mörk kvällshimmel 9, 9...

Ungefär så här mörk var våran hemresa …. Mamma satt i baksätet och grät över att hon måste ta bort Lisa … Hur än jag sa att katten var lika välkomna som de … Så gick det inte in … Och fanns det gardinstänger … man kan inte bo i en lägenhet om det inte går att sätta upp gardiner … Och alla de där aktiviteterna , hur ska man hinna med att vara med på dom ….

Kalle tyckte att det var onödigt stort , onödigt fint …. Och att de måste köpa nya möbler om de skulle flytta in där … Nä, jag vill helst bo kvar hemma …

Ja, ni hör ju själva … Det  var ingen munter resa hem … Jag försökte påpeka att alla deras farhågor innan inte hade besannats … Men det ville ingen av dom höra talas om … Nu fanns det andra problem …. Större problem …

Kvällsvy mot bostadsområdet 1, 1...

När jag kom hem på kvällen runt 20, kändes jag helt tom … Hela dagen hade gått åt till att hitta argument om varför de ska flytta… Försöka samtala utan att kränka … Försöka låta dom bestämma själv och resonera med varandra … Inte bli irriterad … Inte visa hur ledsen jag var … Ignorera fröken ångest som verkar tycka att vi ska börja umgås igen …   

Nu är vi i ett läge där de måste fatta ett beslut … Jag vet inte idag hur det kommer att bli … På måndag vet jag lite mer … Det är bara att ta en dag i taget, annars orkar man inte … Känns det som …

// Maria

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Erbjudande om boende – glädje och sorg….

  1. lena samuelsson skriver:

    Du skriver så bra …… jag kan både se och höra dem , jag kan se dig också ❤ . Det finns nog inget boende som de skulle acceptera . Det du gör du ju av kärlek , du får komma ihåg det . Tänker på er och hoppas att du kan hjälpa dem att reda ut detta. Stor Kram

    • mariayarri skriver:

      Tack ! Du har nog rätt i att det inte finns nåt boende som de kommer att godkänna … Men att bo som de gör nu går inte och i synnerhet inte för mamma …. Och Kalle förstår nog inte riktigt hur mycket hjälp han har av mamma trots hennes demens … Om hon flyttar så kommer det inte att bli lika enkelt för honom heller att bo kvar …
      Oavsett så är detta inte kul alls, jag önskar bara att mamma hade fått vara frisk , då hade hela den här diskussionen aldrig varit nödvändig …. // Kram till dig också ! // Maria

  2. lagottocattleya skriver:

    Så tungt och så svårt – och allt för kärlekens skull, och den goda viljan att allt ska bli till det bästa. Jag förstår hur tufft det är – i alla fall lite. Vi hade ju mormor. Många tårar blev det de där åren. Ibland tänker jag på hur jag själv skulle bli om jag blev tvungen att flytta. Jag känner så väl genom dina ord hur rädslan, ängslan och nästan paniken kan bli övermäktig för dem när de inser hur fort allting går…till beslut och handling. Så länge det lever i tanken och teorin kan man hålla skräcken stången. Det är som om man skjuter allting så långt bort som möjligt. Det händer inte oss. Dina ord gör allting så levande för en, och bilderna därtill. Du är en mästare på det.

    • mariayarri skriver:

      Jag hoppas att de innerst inne förstår att jag gör detta av omtanke men just nu så tror jag inte att det är så … I nuläget så funderar de på att bo i en etta tillsammans, har svårt att se hur det skulle funka då de är på så olika funktionsnivåer .. Men det är inte måndag än, så många vindar lär nog blåsa innan dess är jag rädd ..
      Vad roligt att du ser ett sammanhang mellan mina bilder och min text … För det är precis så jag vill använda mina bilder, som en symbol för nåt mer än just bara ett foto …
      // Maria

  3. Janne Magnusson skriver:

    Jobbigt att bli mamma åt sin mamma. Men du/ni måste nog bara ta ett beslut åt dem nu. Låter grymt, men vad är alternativet?

    Din mamma tog beslut åt dig innan du blev vuxen. Förmodligen tyckte du ofta att hon hade helt fel. Men nu är situationen den omvända. De kommer säkert inte gilla förändringen oavsett vilket annat boende ni lyckas ordna. Får de välja själva kommer ingen flytt att inträffa alls. Och det funkar ju inte heller. Måste vara bättre att byta boende så snart som möjligt för att acklimatisera sig där innan ytterligare försämring av hälsan hinner ske?
    Mvh Janne

    • mariayarri skriver:

      Jo så är det nog … Jag vill också att hon ska få bo in sig där och bli trygg innan hon försämras … Ville bara Kalle flytta dit , så flyttar nog mamma också men han vet inte hur han vill bo och vart … Så vi får se på måndag … Vad det blir av allt … // Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s