Kognition, ett komplext område … Cognition, a complex area …

Utsikt från F4 25, 25...

Mamma har försämrats mycket under sommaren … Hennes Alzheimerdemens tar över mer och mer av hennes personlighet …

Det är svårt, att stå vid sidan om och se denna förändring … Men naturligtvis än värre för henne …

Mother has deteriorated rapidly over the summer … Her Alzheimer dementia is taking over more and more of her personality …

Its difficult to stand by and see this change … But of course it´s even worse for her … 

Utsikt från F4 30, 30...

Språket börjar alltmer försvinna … Ordförrådet är litet och hon talar i osammanhängande meningar …

Hennes förmåga att idag följa och att begripa resonemang och logiska förlopp är snart borta … Om jag pratar tydligt och långsamt så går det lite bättre …

The language starts to increasingly disappear … The vocabulary is limited and she speaks in disjointed sentences …

Today, is her ability to follow and understand reasoning and logical processes soon gone … If i speak clearly and slowly to her, it goes a little better …

Utsikt från F4 24, 24...

Hon har idag en begränsad tidsuppfattning … Hon har svårt att förstå skillnaden på 2 timmar och 2 dagar … 

Positivt är ändå att hennes orienteringsförmåga är rätt ok … Hon kan orientera sig till person, plats och årstid … Hon kan sitt personnummer …

Men har svårt att veta vilket år det är nu … Veckodagar klarar hon inte alls av att ha koll på … 

Today, she has a limited view of time … For example; she finds it difficult understanding the difference of 2 hours and 2 days …

A positive thing is that her sence of orientation is still pretty ok … she can orient herself to person, place and season … She knows her personal identity number …

But she struggles to know what year we have now … Weekdays, is no longer something she can keep up with …

Utsikt från F4 23, 23...

Mamma är idag ganska stel och ryckig i sina rörelser … Hon uppvisar ungefär samma symtom som en person med Parkinsons sjukdom …

Och när hon blir stressad, vilket hon ofta blir när hon inte kan uttrycka sig … Kommer de ofrivilliga muskelryckningarna i ansiktet …

Mother is today rather stiff and jerky in her movements … She has pretty much the same symptoms as a person with Parkinson´s disease …

When she get stressed, as she often gets when she can´t express herself … And with this stress comes these involuntary muscle spasm in her face …

Utsikt från Frösö Kyrka 20, 20...

Hennes koncentrations förmåga avtar alltmer … De gånger hon har många personer hemma hos sig blir det här ett påtagligt problem …

Då kan hon inte alls koncentrera sig … Det blir mycket vandrande fram och tillbaka … Än svårare att hitta rätt ord …

Trots det så lever mamma upp när hon får besök … Och hon är lyckligt lottad som har många besök … Hon är inte glömd och det är nog både mamma och jag lika glada för …

Her concentration ability diminishes increasingly … The moments she has a lot of visitors in her home, this becomes a real problem …

Then she can´t concentrate at all … She starts walking forth and back … And she has even worse than normally finding the right word or sentences to say …

Despite this, she lives up when she gets a visit … And she is fortunate, to have many visits … She is not forgotten, and that is something i am very glad for … 

Utsikt från F4 8, 8...

Förr om åren så var demens sjukdomar överlag de gömda och glömdas sjukdom …  Så upplevde iaf jag det när jag började arbeta med psykogeriatrik i början av 80-talet …

In earlier years, was dementia in generally,  the hidden and forgotten people´s disease … That was anyway my experience, when i started working with psycho-geriatric care in the beginning of the 80s …

Utsikt från F4 37, 37...

Mamma har vissa dagar svårt att använda telefonen … Hon vet inte riktigt hur den fungerar … Hur hon ska trycka på siffer knapparna … 

Hon har svårt att prata om TV:n är på … Höga ljud eller många olika ljud, stör hennes koncentration och hon tappar fokus på det hon håller på med … 

Jag oroar mig för när dagen kommer då vi inte kan prata med varandra … Vi som alltid har hörts av minst en gång per dag …  

Some days it´s difficult for mother to use the phone … She can´t really figure out how it works … How she shall press the number keys …

Its difficult for her to talk in the phone when the TV is on … Loud noises or many different sounds, is disrupting her concentration and she loses focus of what she is doing …

I worry about when the day come when we can´t talk with each other on the phone … We have always been heard at least once a day …

Utsikt från F4 17, 17...

Rutiner är väl viktiga för de flesta av oss också utan att vi egentligen tänker på varför det är så … För mamma är rutiner än mer viktiga … De gör hennes liv lite enklare att leva … 

För en med demenssjukdom så ger rutiner en trygghet i deras vardagliga liv … Där minnet så många gånger ställer till problem …

Routines are important for all of us, without us really thinking of why it is so … For my mother routines are even more important … It make her life a little bit easier to live … 

For a person with dementia, give routines a security schemes in their everyday life … Where their memory so many times causes problems …

Utsikt från F4 7, 7...

En annan viktig trygghet i mammas liv är katten Lisa … Hon ger mamma fysisk värme när de vilar tillsammans i sängen … Hon ser till att träna mammas motorik när hon låter mamma stryka med handen över hennes svarta päls … 

Another important security in mother´s life is her cat Lisa … She gives mother the natural warmth when they are resting in bed together … She train her motorical skills, when she let mother caress her black fur, back and forth ...

Utsikt från F4 43, 43...

Lisa ger mamma närhet, utan att kräva något tillbaka … Hon ställer inga svåra frågor … Vi människor, har en hel del att lära av våra fyrbenta vänner … 

Jag fascineras ofta av att se hur Lisa kan få mamma så omedelbart lugn … Nåt som jag sällan lyckas med numer … 

Lisa gives mother closeness, without requiring anything in return … And she don´t ask difficult questions … We humans, has a lot to learn from our four legged friends … 

I often fascinates, by how fast Lisa can make mother totally calm … Something that i rarely succeed with … Anyway, it take a lot longer time for me …

Utsikt från F4 48, 2...

Vad är det nu jag skrivit om idag ? … Och vart vill jag komma … 

Hela dagens inlägg handlar egentligen om kognition, eller rättare sagt bristen på denna … 

Kognition är ett vitt begrepp som omfattar allt från språk, minne, planering, orientering, tankemönster, tidsuppfattning, praktiska och intellektuella begrepp och lösningar … 

Well, what is it i have wrote about today ? … And what´s the meaning by this …

Todays post is really about cognition, or more accurately, the lack of it …

Cognition is a broad term that covers everything from language, memory, planning, orientation, patterns of thought, time perception, practical and intellectual and concepts solutions …

Utsikt från Rödöns brofäste 1, 1...

Alltså en komplex process där så gott som hela hjärnan är inblandad och en förutsättning för att vi ska kunna fungera på alla områden i livet … 

Men när hjärnan skadas, råkar ut för en sjukdom eller inte utvecklats riktigt som den ska … Är sannolikheten rätt stor att kognitionen drabbas … Trötthet och annan påfrestning på hjärnan, som långvarig stress, påverkar också kognitionen negativt … 

Thus a complex process in which virtually the entire brain is involved and a precondition for us to work on all areas in life … 

But when our brain is damaged, or victim of an illness or not developed quite as it should … Is the likelihood that cognition is affected … Tiredness and another strain in our brain, as prolonged stress, can also affect cognition negatively …  

Utsikt från Rödöns brofäste 3, 3...

Så det jag vill förmedla är väl egentligen inget nytt … Att varje människa är unik och varje situation speciell … Och att det därför är viktigt att de särskilda insatserna som behövs, anpassas individuellt …

Men vi måste, både personal och anhöriga skaffa oss kunskap och information om Alzheimers olika symtom … För att på så vis kunna öka förståelsen, ge ett bra bemötande och vara delaktig i att skapa en meningsfull vård med trygg och god omvårdnad …

What i want to convey, is really nothing new … That every human is uniqe and that every situation is special … And therefor it´s important that the special efforts as needed, are individualized …  

But we must, both professionals and relatives, acquire us knowledge and information about Alzheimers various symptoms … So we can get a better understanding, give a good attitude and be involved in creating a meaningful care with safe and good nursing … 

Utsikt från Rödöns brofäste 6, 3...

Avslutningsvis;  jag är så glad att mamma orkade vara med på mitt födelsedags kalas i mitten av förra månaden … Det var ju många gäster så jag var lite osäker på hur mamma skulle klara av det …

Utan hjälp med mamma från Eva och Sandra (min fina systerdotter) så hade det nog blivit lite svårt …

Finally; i´m so glad that mom was with me at my birthday party in the middle of last month … It was a lot of guests so i was a bit unsure how mother would cope with it … 

Without help with mother, from Eva and Sandra ( my beautiful niece ) it probably would have been a little difficult … 

Utsikt från Rödöns brofäste 4,4,4 ...

Alla bilder i dagens inlägg togs någon kväll innan min födelsedag … Jag var ute med min äldsta och finaste vän, Lena …

// Maria 🙂

All photos in todays post, i took an evening before my birthday … I had company from my oldest and dearest friend, Lena …

// Maria 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative .... Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Kognition, ett komplext område … Cognition, a complex area …

  1. allmycke skriver:

    Bilden med grön skog i förgrunden, sjön, blånande berg och himlen bakom (före du skriver om att mamma har svårt med att använda telefonen) – det är en sån bild som jag önskar vore en jag hade tagit. Alla dina bilder är fina – för att inte tala om hur fint du skriver om din mamma. Tack!

    • mariayarri skriver:

      Hej! Oj , vilket fint beröm … Nu blev jag glad 🙂 …
      Ljuset och färgerna den här kvällen var otroligt vackra.
      Vet inte om det berodde på att det var en rätt kall och klar kväll … // Maria 🙂

  2. adinparadise skriver:

    Your photos are so beautiful, Maria. I’m so sorry about your dear mom.It must be so distressing for you to see her like this. My mom is still able to live on her own, but her memory is going. I’m not sure if it will develop into alzheimers, or whether it’s just senile dementia. I’m so glad that your mom has lots of visitors. and of course Lisa must be a great comfort to her. You’re so right when you say that we humans can learn such a lot from animals. *hugs*

    • mariayarri skriver:

      Thank you for your kind words! …
      I feel so sad about my mom and i wish no one to experience this … Its a real cruel disease … But in a strange way that i can´t explain … At one plane, Alzheimer has brought mother even closer to me than before … And on the other hand, Alzheimer is taken my mother away from me …
      You are so right about Lisa, she is a real comfort to mother …
      Lots of hugs back to you ! … // Maria 🙂

  3. Lena Samuelsson skriver:

    Mamma är Mamma , så är det bara ……….humor hur är det med den ?
    jag tycker att din 5:e bild från början är helt fantastisk !
    Fina dagar fina minnen och fler skall det bli 🙂 Kram

    • mariayarri skriver:

      Mamma har kvar sin lite torra humor … Hon kan verkligen få mig att skratta emellanåt … Och faktiskt kan hon skratta åt sig själv också när det blir alltför tokigt 😉 …

      Ja, jag håller med dig om den bilden, den blev bra … Vilken kväll vi hade! … Ljuset och färgerna var enormt fina just då …
      Vi har otroliga minnen, du och jag 😉 … De kommer med i mina memoarer 🙂 … // Maria 🙂

  4. Jag blev så berörd av att läsa det du skrivit om din mamma. Så hemskt det måst vara. Gav mig också kunskap om hur det kan bete sig. Glömde nästan att titta på dina bilder så upptagen jag blev av texten men gick tillbaka och tittade på bilderna. De är verkligen fina.Kan omöjligt peka ut någon speciell som mer bra än någon annan. Lugna och trygga på något vis och passar så fint till det du skriver om din mamma. Så mycket känslor på en gång. Sån tur hon ändå har som har människor runtomkring sig som bryr sig. Och katten som visst betyder mycket. Kan förstå din sorg i detta 😦

    • mariayarri skriver:

      Ja Alzheimer är en grym sjukdom … Jag är på väg att lära känna en ny del av min mamma … Den mest svåra fasen är den som pågår nu … När hon är på väg bort …
      Det i sig är en sorg men jag vet ju sen åren med pappa och hans vaskulära demens att det går att få en bra men lite annorlunda relation ändå …
      Jag blir glad att så många läser den del av bloggen som handlar om att vara anhörig …
      Så var ju min tanke i början, att det jag skrev skulle beröra och också väcka funderingar och tankar …
      Jag försöker välja bilder som ska passa till mina anhörigtexter och dessa tyckte jag gjorde det … De är tagna en fin kväll om än lite kylig, ute på Frösön, nån timma innan solen gick ner …
      // Maria 🙂

  5. Clowie skriver:

    It must be very difficult for you to see your mother like that.
    Your photographs, as always, are stunningly beautiful.

    • mariayarri skriver:

      Thank you Clowie ! … Yes, it´s a difficult time now, when mother slowly is disappearing away … It is a real sad situation for us … But it helps a little bit to write about this cruel disease …
      I´m so glad that you appreciate my photos ! … // Maria 🙂

  6. Stina- " hannasmamma" skriver:

    åhh, Maria, Du skriver så otroligt bra och fint- blir rörd och tårögd varje gång jag läser din blogg.

    • mariayarri skriver:

      Hej Stina ! Tack för ditt fina beröm av min text … Ämnet är inte det lättaste att skriva om men allt ska inte vara lätt här i världen … Det har jag lärt mig under min resa som anhörig till föräldrar med demenssjukdom …
      Jag uppskattar verkligen att du skriver en kommentar, det värmer ! …
      Pussa nu Lilleman på hans fina nos från mig 😉 … // Maria 🙂

  7. lagottocattleya skriver:

    Maria – så fint – och sorgesamt du skriver…Dina bilder är fullständigt fantastiska. Jag känner att de träffar mig mitt i hjärtat och kvällen de togs…måste ha varit makalös. Vilket ljus och vilken klarhet och färg i dem. Fröställningar på Frösön…mycket vackert med dem i förgrunden och sedan undersköna sjöbilder.

    Jag tror mig förstå vad Lisa betyder. Djur är fantastiska. Tack för att du skriver och fotograferar och – Finns.

    • mariayarri skriver:

      Tack för allt beröm ! … Du har så rätt i att det var en otroligt fin kväll … Kunde inte bli bättre, dessutom i sällskap med min lika fotointresserade väninna som åkt upp ända från Göteborg bara för att vara med på mitt kalas … Hon fotograferade hela den tillställningen också …
      Djur är den allra bästa medicinen … Och ingen har så bra hand med mamma som Lisa …
      // Maria 🙂

  8. lindami73 skriver:

    Fina bilder…. på något sätt förmedlar vackra naturbilder det naturliga i att människor drabbas av olika sjukdomar. Även om det är jobbigt för alla inblandade så är det en del av livet som vi inte kan bortse ifrån.
    Känns så fint att din mamma har viktiga och närvarande människor omkring sig i en svår situation.
    Demens är en besvärlig sjukdom som tar så mycket ork och kraft. Önskade ofta när jag arbetade inom demensvården att anhöriga och faktiskt en del av vårdpersonalen hade skaffat lite mera kunskap inom detta. För att förstå istället för att kanske fly undan…..

    Läste en lien text häromdagen om en man som var dag besökte sin svårt demenssjuka hustru som inte längre kände igen sin man. Han fick frågan om varför han dagligen besökte någon som ej längre visste vem han var Mannen svarade : Jag vet vem hon är.
    Jättefint och rörande.

    Kram från mig till dig 🙂

    • mariayarri skriver:

      Demenssjukdomar är grymma … Men jag har lärt mig mycket under åren med pappa, även om hans demens var vaskulär …
      Det blir som att lära känna en helt ny sida av sin förälder … Inte alldeles enkelt men rätt lärorikt … Jag har lärt mig se vad som är viktigt i livet för en som drabbats av demens …
      Jag håller med mannen som du läste en text om … Det är så sant det han sa … Pappa hade mest bara mig och en av sina äldsta vänner som kom …
      Andra orkade inte med att han inte kunde förmedla sig, de visste inte vad de skulle prata om …

      Jag hoppas att det inte blir så för mamma, det är så viktigt med besök … Att samtala är inte alltid det viktigaste … Och ett samtal behöver nödvändigtvis inte alltid innehålla en massa röda trådar … Det är helt OK att låta samtalet vara som ett tilltrasslat garnnystan också … // Maria 🙂

      • lindami73 skriver:

        Visst är det så. Och det viktigaste är att just i den lilla korta stunden som man hade sitt samtal….just då gav det någonting….även om det glömdes bort eller inte ens mynnade ut i någonting alls mer än lite ord i en oreda 🙂

        För en demenssjuk består livet av små korta ögonblick hela tiden…

        Kram

      • mariayarri skriver:

        Det är synd att äldrevården tappade dig, du har en sund och bra insikt i bemötande … Sådant uppskattas mycket av mig // Maria 🙂

  9. montucky skriver:

    Beautiful photos, Maria. I’m sorry about your mother, but happy that you are so understanding for her. Bless you!

  10. danivarbild skriver:

    Det är så ledsamt och svårt när någon i ens närhet håller på att försvinna, tyna bort. Man känner sig frustrerad och hjälplös när man inte kan hjälpa och när inget man gör hjälper och kommer att få den nära att komma tillbaka till en. En längtan tillbaka i tiden tränger sig på liksom tårarna. Det finns ingen som kan göra en bättre insats än du gör Maria. ”mamma är inte glömd” tycker jag är så fint, ”psykogeriatrik” var ett fint ORD som jag inte hört förr, Katten Lisa är också en härlig berättelse, som du berättar med sorg…..i mitt arbete har jag fått lära mig att hundars möte med människor är kravlösa – de tar människan för vad den är, väntar väl in (?) och bekräftar (?). Det är lättare (för många av oss iaf) att finnas till och umgås när kraven och förväntningarna inte överstiger ens förmåga. Djur är fantastiska!!!!! Ojojoj vad jag skriver../kram

    • mariayarri skriver:

      Tack Dan ! … Mamma är verkligen inte glömd idag och jag hoppas innerligt att hon inte blir det sen heller då hon försvinner in i en annan del av sin sjukdom …
      Besök kan pigga upp även om man inte alltid vet vem som kommer …

      Psykogeriarik kallades de stora vårdavdelningar som fanns på gamla och idag nerlagda Frösö sjukhus (mentalsjukhus som det kallades då ) … Där vårdades ca 30 patienter per avdelning, många med olika demenssjukdomar i kombination med någon psykiatrisk diagnos som hängt med sen Hedenhös dagar …
      Det var en era av äldrevården som jag inte vill ha tillbaka …

      Mamma är idag på vad jag tror är Sveriges modernaste äldreboende … Ett helt fantastiskt ställe tycker både jag och Eva … När jag inte klarar mig själv längre så vill jag bo som mamma gör idag … Bara det att hon fick ta med sig katten Lisa … Hennes stora trygghet och tröst när det blir tungsamma stunder …

      Kram tillbaka Dan … // Maria 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s