Förändring av bloggen … Blog changes …

Skata 3,3...

Det är över 1 år sedan jag skrev något i min blogg … Det har varit och är fortfarande för svårt att fortsätta skriva om mammas demenssjukdom … Varje gång jag satt mig för att skriva så har orden bara försvunnit … Det har varit helt omöjligt att formulera tankar och funderingar … Och tillslut har det lett fram till att jag inte velat öppna bloggen alls …

For over a year, I haven´t been able to write one singel word in my blog … It´s been and still is to pain ful to continue write anything about mother´s  dementia … Every time I tried to create a blogpost,  my words has dissapeared and just get blown away by the wind … It´s been totaly impossible to make  a sensible content of my thoughts in a blog post … And finally it led me to a point were i couldn´t even open my blog …

Större Hackspett 5,5...

Nu har jag ändå kommit fram till att jag vill återuppta min blogg … Och i viss mån även mitt skrivande … Men inte som tidigare …

Min blogg kommer att bli mer av en fotoblogg innehållande bilder från Jämtlands djur och naturliv … 

Jag kommer säkert fortsätta besöka små byar här i länet som jag tycker kan få visas upp i bild … Eller platser som har en intressant historia att berättas …

Och självklart så kommer Yarri att göra sina små inlägg då och då … Där han delger sina egna små Drever funderingar över livet i stort och smått …

However … I finally got myself into a point in life where I decided to reopen my blog again … And my writing … My ”new” blog are going to be more of a photo blog …

Containing motifes from Jämtlands wildlife …

Besides that, I´m, pretty sure that I will continue visit our small vilages and old places with an interesting history … Which I can share with photos and text  in my blog …

And Yarri is of course going to have his own part in our blog … Were he can share his very own thoughts of how he sees life with an Drever´s eye

Större Hackspett 1,1...

I framtiden kommer jag att skriva om mammas sjukdom igen … Och hur det var att försöka förstå och hantera mammas och hennes sambos åldrande på äldreboendet …

Att åldras tillsammans är inte alltid enkelt … Det kan vara väldigt svårt … Men det skrivs sällan om vilka svårigheterna kan vara …

I know that I will continue write my story about mother and her dementia … And how hard and difficult it was to understand and to manage mother´s and her life partner Kalle´s aging at their elderly home …

Aging together; isn´t always easy … It can be very hard … Some of the difficulties there is , we rarely talk about …Often bacause of tabus and shame …

Trädkrypare 4,4...

Just nu är det för smärtsamt att berätta om hur allt blev … Kalle dog under hösten men min mamma finns fortfarande kvar …

Det är länge sen hon gav mig sitt tillstånd att få skriva om hennes sjukdom … Men av olika skäl så får den berättelsen vänta med att berättas … Jag tror också att det är mammas önskan …

It´s painful to describe how everything went … Kalle died last year, the 19:th of October … But my mother lives with their cat Lisa at the elderly home

Mother gave me her permission to tell her story many years ago … But for various reasons, her story have to wait being told … And I´m very sure that it´s mother´s wish too …

Skata 2,2...

Jag avslutar nu med att hälsa gamla och nya läsare / följare välkomna till min nya blogg som blir mer fotoinriktad …  //  Maria 🙂

I´ll quit this blog post by wishing old and new readers / followers welcome to my ny photo blog …  //  Maria  🙂 

Annonser
Det här inlägget postades i Att vara anhörig ... To be a relative ..., Natur - foto. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Förändring av bloggen … Blog changes …

  1. Dan skriver:

    Vad roligt att du kommer att skriva igen. Jag har saknat dig och har så klart undrat över vad som orsakat din frånvaro…hur som helst kul att se dig igen på bloggen.

    • mariayarri skriver:

      Hej Dan ! Vad glad jag är att du inte glömt bort min blogg … Det var ett tufft år 2015 , mycket som hände med min mamma och hennes livskamrat … En del annat också såklart som påverkat mitt skrivande …
      Nu känns det iaf bra att göra en nystart med foto inriktningen … Jag gillar ju djur och natur så det borde väl ska gå att få till tycker jag …

      Det värmer att du kom ihåg bloggen och mitt skrivande … Och att du lämnade en hälsning // Kram Maria 🙂

  2. My dear Maria, I’m so happy to see you here again and to know that Yarri is well and will be making his own contributions to your blog. I fully understand your anguish about your mom’s dementia. It’s really hard for us children to accept. So sorry about the passing of Kalle. xx

    • mariayarri skriver:

      Hi Sylvia ! … So glad to see / hear from you here in my blog … And Yarri he is just waiting to share some of his thoughts with you 😉 …
      Mom is always on my mind … Her dementia is more and more taking over her personality … I miss her daily phone calls … I miss her concern about me …
      But she still remembers who I am – and that makes me happy 🙂 …

      Many hugs to you from me and little Yarri … // Maria 🙂

  3. lagmonto skriver:

    Ser fram emot att på nytt få följa din blogg! Kram Inger

    • mariayarri skriver:

      Hej Inger ! så roligt att du vill fortsätta följa min blogg … Har många bilder från det gångna året som bara ligger och skräpar …
      Ska försöka få till ett inlägg från i somras då vi var ute på fjället runt Treriksröset ..
      Kram till dig och Kjell … // Maria 🙂

  4. Lena Samuelsson skriver:

    Hej Maria ! Så fint att du kan skriva igen …. blev så glad när jag hittade att bloggen var i gång.
    Vilka fina bilder på hackspetten…. mina sitter för högt upp 😉 Vi hörs – Kram Lena S

  5. mariayarri skriver:

    Hej Lena ! … Det känns faktiskt riktigt bra att börja skriva igen … Länge sen jag tyckte att nåt kändes så bra …
    Fåglar ,,, Förutom fjärilar är det svåraste att fotografera … Så därför kommer mitt nästa inlägg ev att handla om det … Har fått med mig lite bilder på tjädrar hem i helgen … Några blev riktigt bra … Andra riktigt usla .. Hade så gärna haft med dig som sällskap då …
    Såg förutom tjäder, blå kärrhök, orre, älg, grävling … Till det ett makalöst fint fotoväder …
    Vi måste höras , har mycket att berätta så avsätt tid 😉 …

    // Maria 🙂

  6. Per skriver:

    Välkommen tillbaka!
    Jag har varit in och tittat ibland men har anat att du haft annat att tänka på.
    Ser fram emot bilder och berättelser från dina trakter.
    /Per

    • mariayarri skriver:

      Hej Per! … Det känns bra att börja lägga in lite bilder från våra fjäll och skogar … Fick se tjäderspel i helgen … Tyvärr lite suddiga bilder … Fast det gör inget för upplevelsen bär jag med mig ändå … // Maria 🙂 …

  7. FeyGirl skriver:

    Maria, I’m so incredibly sorry to hear about all that’s happened and all that you’ve been faced with. I can’t fathom the pain of a parent’s dementia, but I know that when I turn to my trees and creatures my mind is calmed a bit in the face of any storm. May the beautiful world around you, do the same. Sending you much love from across the miles!

  8. mariayarri skriver:

    Hi Christina ! So glad to here from you … And thanks for your warm and kind comment … It´s been a tough year and still is tough in many ways … Being old isn´t easy … So many things that you couldn´t even think of could happen … Suddenly is a fact that you don´t know how to handle …
    But everything isn´t bad … My best friend and the 4 legged love of my life is going to be 11 years this year in June …
    Then me and Yarri have a 2 legged love in our life to … He is so good for booth of us … And he love nature the same way we do … And my mom just adore him …

    Much love to you Christina … From both me and Yarri // Maria 🙂 …

  9. Leya skriver:

    Underbart att du skriver igen, Maria! Jag har saknat dig så – och Yarri förstås 😊 Ser fram emot skogar och vidder – och kloka funderingar.
    Nu är det min tur (…) att också ha fått en dement mamma. Och snabbt har det gått. Jag vehöver gå tillbaka och läsa i din blogg.
    Än en gång- underbart att du är här !

    • mariayarri skriver:

      Hej Ann-Christine! … Vad glad jag blir för din fina kommentar … Ska verkligen försöka att vårda min blogg nu …
      Men så ledsamt att höra om din mamma … Jag vet ju hur nära ni står varandra …

      Demens är grymt på många sätt men jag måste ändå säga att när pappa verkligen var helt inne i sin lilla värld … Då hade han det bra … Han förde ju dagliga samtal med sina barndomsvänner och föräldrar … Som ingen av oss i omgivningen såg eller hörde men för honom var verkliga och gladde honom varje dag fram till hans sista 2 levnadsveckor …
      Mammas demens ser helt annorlunda ut … Även om demensen idag har tagit över mer och mer så är hon fortfarande korta stunder glasklar …
      Värst är hennes vanföreställningar om döden vilket ger henne så mycket ångest … Den biten är svår att tackla …
      Pappa hade ju också vanföreställningar om döden i början av sin demens men den försvann då han under en kort period blev medicinerad med antipsykotisk medicin … Mamma är så känslig för den typen av läkemedel så jag vill helst inte att hon skall medicineras med Risperdal som pappa fick …
      I samråd med hennes psykogeriatriker så kom vi ändå fram till att lugnande läkemedel är det som fungerar bäst för min mamma när oron blir för svår …

      Jag kommer att höra av mig endera dagen … Klurar ff på hur jag vill ha min hemsida … Det jag hitintills fått till är rätt osammanhängande … Men plötsligen kanske det händer … Att alla bitar faller på plats 😉 … Och då ska jag ta kontakt med din son också 🙂 … Är så tacksam att han vill hjälpa mig!

      Många varma kramar från mig och Yarri till dig och Totti … // Maria 🙂

      • Leya skriver:

        Som sagt, underbart att du är här! Ta det som det kommer…skriv bara när du känner för det.
        Du vet hur pigg mamma alltid varit…så en dag för några vveckor sedan skulle hon plötsligt inte gå med ut (går ju enkelt en mil annars) ”Jag orkar inte…” var svaret. Jag fattar inte vad som hänt. Hon är ledsen och tycker att ”allt tas ifrån mig”. Hon har ju blivit glömskare med åren, men nu minns hon inte vad jag nyss sagt och inte vad vi bestämt. Hon kan fråga samma sak flera gånger med bara några minuters mellanrum. Jag känner inte igen mamma…framför allt har hon aldrig lagt sig att vila mitt på dagen utan att hon varit riktigt dålig i influensa eller annat. Men det har hänt nu. Det är som om all kraft och handlingskraft stängts av med en kran. Och det har gått på några få veckor! Det känns så svårt, för hon blir fruktansvärt ledsen av att inte komma ihåg…och så blir hon inte snäll mot sin man. Råd emottages tacksamt om du orkar…
        Kram ♥

  10. allmycke skriver:

    Så roligt att du har börjat blogga igen! Har varit inne och kollat ett par gånger, men antog att du var upptagen med annat. Livet har en förmåga att sno till sig för en ibland…

    • mariayarri skriver:

      Hej! … Men vad glad jag blir att du hittat tillbaka till min blogg fat jag varit borta i över 1 år … Det värmer självklart …

      Ja, livet kan verkligen sno ihop sig … Inte alltid så lätt att trassla ut all trådar …
      Det är tur man inte alltid vet vad framtiden bär med sig för överraskningar … Vissa hade jag kunnat vara utan … Andra har tillfört stor glädje …
      Men sammantaget är det väl detta som är livet …

      Idag har jag iaf kommit fram till att jag måste göra vissa förändringar … Prioritera annorlunda … Kort sagt välja vilken vägskäl jag ska följa … Och jag börjar få koll på det nu …

      Hoppas att du har det bra … Ska uppdatera mig i din blogg, har inte hunnit med det än …

      Kram till dig! // Maria 🙂

  11. Ann-Mari Graff skriver:

    Maria har saknat din blogg,tror du ska byta jobb vilka fantastiska bilder du tar.Krama Yarri,
    och en bamsekram till dig.

    • mariayarri skriver:

      Hej Ann-Mari! … Och jag saknar dig … Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, så är det bara …
      Byta jobb borde jag göra … Men fotograf duger jag inte till … Däremot är det ett stort intresse som får mig att må bra …
      Hoppas nu att jag kommer att orka ta hand om min blogg … Kommer inte att skriva så mycket om mamma nu … Det frestar på lite för mycket …

      En stor och hjärtligt varm kram till dig och Eric från mig och Yarri … // Maria 🙂 …

  12. Jag skriver:

    Så roligt att du bloggar igen, Maria. Har tittat in lite då och då och undrat vad som hänt. Jag förstår så väl hur svårt det är när ens nära gradvis förändras och försvinner. Beklagar sorgen över din mors sambo. Det är nog klokt det beslut du har tagit om din blogg. Du behöver en plats där du kan koppla bort tankarna på det som plågar dig. Naturen och fotograferingen skänker ro, tröst och vila från alla krav och allt brus omkring. Välkommen tillbaka, Maria!

    Vackra bilder på fåglarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s